Fan va jobbigt det är att sakna någon så mycket, men man vet att man inte får höra av sig det går bara inte. För då kanske man får börja om från de här jobbiga sen iaf. Nu när man ändå kommit en bit på vägen så kanske det här är det bästa? Jag vet inte alls vad de bästa är just nu, vet inte hur jag känner, mår eller vad jag vill och det är nog de som är de jobbigaste av allt.. jag tror att jag vet vad jag vill, försöker in tala mig nånting som jag hör av alla andra är det bästa men själv är man så tom. Det bästa är väl att ta dagen som den kommer tills jag vet vad jag vill.. Att få dom där smsen varje dag och att inte svara på dom är inte de roligaste och inte de snällaste men jag måste veta exakt hur jag vill ha det innan jag kan svara någonting alls..

Man försöker intala sig själv att allt är bra man har en fasad som visar att allt är bra..
Jag är tom på ord och tom över huvudtaget. Men det blir väl bättre, hoppas jag!

<3